Att VETA att man inte duger är hemskt. Att veta att man inte bara "förlorat" en personen, utan numera två.
Jobbigt att veta att MYCKET kommer förändras. Att veta att ingen förstår. Att veta att folk tycker det är löjligt kanske till och med taskigt. Men vilket även är förståeligt, eftersom jag själv tycker det, lite iallafall...
Jag orkar inte mer. Orka inte låstas vara glad när jag för det mesta gråter inombords, skriker. Orka inte var den positiva, starka som ska hjälpa andra. Vill gömma mig i ett hörn och vara helt själv. Komma bort från allt.

Så många tankar.
Så mycket jag ångrar.
Så mycket jag håller för mig själv.
Så mycket jag saknar.

Löjligt, emo kalla det vad ni vill., . Kallas med andra ord dålig självkänsla, vilket jag försöker "jobba upp".

Behövde som ni ser skriva av mig lite. Kan ej sova och kommer förmodligen inte kunna göra heller.